You bring sunshine in my life
Underbart väder! En dusch och sen ut på nya äventyr.
Turn my back on you
Tillbaka till ingentinget.
Verkligen kalasväder idag.
Verkligen kalasväder idag.
Working 9 to 5
Förvirrad söndag. Vaknar halv åtta. Somnar. Drömmer att jag pratar med en hiss. Vaknar halv tio. Somnar och drömmer att jag våldskysser en man. En viss man. Aggressivt måste jag säga. Vaknar halv tolv av att A tycker att jag ska dricka kaffe och ta en promenad. Hon börjar nog tycka att jag är lite lat, hi. Får i mig en halv klunk kaffe och ger mig ut i solen. Helt plötsligt är klockan elva. Och jag gick upp halv tolv, weird. Vintertid liksom. Hur depressing är inte det? Så är det kolsvart ute redan vid fyra. Inte så lovely. Så det här kan vara den långsammaste dagen ever. Nästan.
Jag som hade planerat att vara mordisk och skvallrig här numera är lite besviken på mig själv. För nu när jag hade bestämt mig för att vara arg, så slutade jag med det. Jag är inte arg längre. Konstigt. Är typ i jag-orkar-inte-bry-mig-om-ett-jävla-skit-stadiet. Känns bra. Livet är en fest. Tror det beror på min Grey's Anatomy-terapi. Funkar för mig.
Nu har jag dessutom luskat och hört mig för om min situation. Stämmer ej. Måste bara lära mig spela. Bara att sätta igång då. Sen blir det all in. Wish me luck!
Jag som hade planerat att vara mordisk och skvallrig här numera är lite besviken på mig själv. För nu när jag hade bestämt mig för att vara arg, så slutade jag med det. Jag är inte arg längre. Konstigt. Är typ i jag-orkar-inte-bry-mig-om-ett-jävla-skit-stadiet. Känns bra. Livet är en fest. Tror det beror på min Grey's Anatomy-terapi. Funkar för mig.
Nu har jag dessutom luskat och hört mig för om min situation. Stämmer ej. Måste bara lära mig spela. Bara att sätta igång då. Sen blir det all in. Wish me luck!
Vi.
Fuck. Det här suger verkligen. Sån här bakfylleångest är det inte ofta man har. AHH! Kul att man ska ut och slira ikväll också, blir fjärde kvällen den här veckan... Ångest att jag sov till tre helt utan vidare. Hur ska jag orka med den här kvällen också? ÅNGEST.
Har även kommit fram till att det bara finns en person som är bra på saker och ting. Vill inte ha nån annan, not my cup of tea. Såå... When will I see your face again? Saknar dig <3
Har även kommit fram till att det bara finns en person som är bra på saker och ting. Vill inte ha nån annan, not my cup of tea. Såå... When will I see your face again? Saknar dig <3
All that I need is to make you breathe...
Deppig dag. Deppigt väder. Hela världen känns rätt deppig just nu, how come? Vintern börjar verkligen smyga sig på, usch! Fast nu är det såklart mindre än två veckor kvar tills jag är en riktig kvinna, ha! Dagarna bara rullar förbi... Och nu är jag dessutom sjukskriven i två veckor till. Känner mig som värsta gamla tanten. 19 år och sjukskriven, hjälp.
Det har varit en bra vecka faktiskt. Fest hela veckan. Mycket vin har avverkats. Det är rätt skönt att jag börjar bli mitt gamla jag igen. Mer Liin åt världen, ha! En full Liin är dock en dum Liin, med tanke på taxiräkningen från i onsdags. Det är ÅNGEST. Måste akta mig för taxibilar i fortsättningen.
Igår blev jag bjuden på middag hemma hos familjen Berg. Sov där också... Spenderade kvällen med M... Allt verkar så lätt för honom, fattar inte hur. Han är värsta superglada mannen. Medan jag är superdeppig-fejkglad kvinna. Varför är det som att allt bara rinner av killar? Vi gick vår gamla vanliga promenad. Sa typ inte ett ord till varandra. Konstigt. Fattar han inte vilken underbar människa jag är? Ha. Nåja, får ge karln lite tid så kanske han inser att han saknar mig. I wish.
Fredag. Känner mig inte särskilt sugen på party, men det är lätt fixat. Känner jag mig själv rätt så blir det nog klackarna i taket ikväll ändå. Ska visserligen ut i morgon med... Fest varje dag! Mycket på en gång här. Men det är nice. Ju mer saker jag gör, desto mindre hinner livet ifatt mig. Och desto mindre tänker jag på dig. Fuck.
Det har varit en bra vecka faktiskt. Fest hela veckan. Mycket vin har avverkats. Det är rätt skönt att jag börjar bli mitt gamla jag igen. Mer Liin åt världen, ha! En full Liin är dock en dum Liin, med tanke på taxiräkningen från i onsdags. Det är ÅNGEST. Måste akta mig för taxibilar i fortsättningen.
Igår blev jag bjuden på middag hemma hos familjen Berg. Sov där också... Spenderade kvällen med M... Allt verkar så lätt för honom, fattar inte hur. Han är värsta superglada mannen. Medan jag är superdeppig-fejkglad kvinna. Varför är det som att allt bara rinner av killar? Vi gick vår gamla vanliga promenad. Sa typ inte ett ord till varandra. Konstigt. Fattar han inte vilken underbar människa jag är? Ha. Nåja, får ge karln lite tid så kanske han inser att han saknar mig. I wish.
Fredag. Känner mig inte särskilt sugen på party, men det är lätt fixat. Känner jag mig själv rätt så blir det nog klackarna i taket ikväll ändå. Ska visserligen ut i morgon med... Fest varje dag! Mycket på en gång här. Men det är nice. Ju mer saker jag gör, desto mindre hinner livet ifatt mig. Och desto mindre tänker jag på dig. Fuck.
Onsdag kväll!
Rock this party
Ännu en kväll kantad av fylla, nice. Lilllördag är en ultimat uppfinning! Parteeey!
Hey ho, let's go!
Ikväll blir det vin och skitsnack med min kära vän Nique. Vin i stora mängder... Precis vad jag behöver, ha!
Fuck you right back
Bra början på en något försenad uppdatering va? Detta är min nya blogg, präglad av självömkan och bitterhet. Från och med nu handlar allt om mig, mitt liv och mina relationer till andra människor. Vissa personer i synnerhet... Det blir känslosamt, skvallrigt och elakt. Som en dagbok. Enjoy!
Det är måndag, igen. Dessa måndagar... Suck. Jag hatar måndagar. Visserligen hatar jag de flesta dagar just nu. Så är det nere på bottnen, ha! Det är tur att det finns vissa ljusglimtar i livet som får en att vilja vakna på morgonen. Fast oftast vill jag inte vakna alls. Det är tragiskt. Jag är rätt tragisk just nu. Men jag börjar förstå... Den här grejen om att leva för att göra en annan människa glad... Till vilket pris? Att man tappar bort sig själv någonstans på vägen. Illa Liin. Det är bra illa...
Så här sitter jag. I min fina, flashiga lägenhet (tack A, min extramamma, för all hjälp) och filosoferar om livet. Vad jag har gjort fel, vad jag skulle gjort istället, vad jag inte gjorde alls. På något sätt kan jag inte komma på något konkret som jag faktiskt skulle vilja ändra på. Det bara är. Jag ångrar inget (möjligtvis den där lördagen på Debaser, halsduksmän är inte helt ok). Men ändå ångrar jag allt. Allt jag gjort fel. Att jag inte har lärt mig att spela livets spel, kärlekens spel. Jag menar, come on, när slutade jag vara kapabel till att ta hand om mig själv? När jag började lita på och öppna mig för en annan människa. Det var otroligt skönt att känna att jag verkligen hade hittat någon att dela mitt livs hemligheter med. Helt ovetandes om att jag praktiskt taget la mitt liv i denne persons händer. Och dessutom helt ovetandes om att det skulle förstöra allt. Allt det fina vi varit med om tillsammans. M, jag kan inte säga mer än förlåt. Jag är äldre, mer erfaren, jag borde vetat bättre än så. Och ändå helt oerfaren...
Jag har en hemsk känsla av att det här ändå bara är början. Ungefär som ett prov. Man blir testad för att se vad man klarar av. JAG klarar inte när det blir för många saker på en gång. Utbränd på jobbet, trassel med föräldrar, dumpad. Allt är kaos, jag är ett enda kaos. Sen fortsätter man le hela dagarna. Försäkrar om att man i alla fall mår helt ok. Nätterna däremot är värre. Värre än någonsin. Man lever för att låtsas vara glad. Försöker fortsätta som vanligt... Trots att man är hur trasig som helst innuti.
Det kommer ta ett bra tag för mig att ta mig ur det här. För även om jag vet att situationen inte går att förändra just nu, så hoppas jag. Jag tror definitivt att allt sker av en anledning. Men jag kan inte sluta hoppas helt...
Jag har några att tacka för att jag ens orkar slå upp ögonen på morgonen och det är främst A. Mitt största stöd. Hela familjen Berg, tack för att jag alltid är välkommen. Slynan och Åsman, två vänner som är helt ovärdeliga. Förlåt att jag tröttar ut er med mitt filosofiska kärleksbabbel, men faktum är att jag skulle inte orka utan er.
M, mitt liv skulle vara tomt utan dig. Tack för att du är min vän, även om vi inte är det vi var. Du lyckades med något ingen gjort förut. Du ska veta att jag försöker...
Ja, gott folk. Sånt här rör sig i mitt huvud dagarna i ända. Hope you don't mind, för en stund i alla fall. Underbara, glada Liin har bara lite semester. Hon är snart tillbaka, hi!
Det är måndag, igen. Dessa måndagar... Suck. Jag hatar måndagar. Visserligen hatar jag de flesta dagar just nu. Så är det nere på bottnen, ha! Det är tur att det finns vissa ljusglimtar i livet som får en att vilja vakna på morgonen. Fast oftast vill jag inte vakna alls. Det är tragiskt. Jag är rätt tragisk just nu. Men jag börjar förstå... Den här grejen om att leva för att göra en annan människa glad... Till vilket pris? Att man tappar bort sig själv någonstans på vägen. Illa Liin. Det är bra illa...
Så här sitter jag. I min fina, flashiga lägenhet (tack A, min extramamma, för all hjälp) och filosoferar om livet. Vad jag har gjort fel, vad jag skulle gjort istället, vad jag inte gjorde alls. På något sätt kan jag inte komma på något konkret som jag faktiskt skulle vilja ändra på. Det bara är. Jag ångrar inget (möjligtvis den där lördagen på Debaser, halsduksmän är inte helt ok). Men ändå ångrar jag allt. Allt jag gjort fel. Att jag inte har lärt mig att spela livets spel, kärlekens spel. Jag menar, come on, när slutade jag vara kapabel till att ta hand om mig själv? När jag började lita på och öppna mig för en annan människa. Det var otroligt skönt att känna att jag verkligen hade hittat någon att dela mitt livs hemligheter med. Helt ovetandes om att jag praktiskt taget la mitt liv i denne persons händer. Och dessutom helt ovetandes om att det skulle förstöra allt. Allt det fina vi varit med om tillsammans. M, jag kan inte säga mer än förlåt. Jag är äldre, mer erfaren, jag borde vetat bättre än så. Och ändå helt oerfaren...
Jag har en hemsk känsla av att det här ändå bara är början. Ungefär som ett prov. Man blir testad för att se vad man klarar av. JAG klarar inte när det blir för många saker på en gång. Utbränd på jobbet, trassel med föräldrar, dumpad. Allt är kaos, jag är ett enda kaos. Sen fortsätter man le hela dagarna. Försäkrar om att man i alla fall mår helt ok. Nätterna däremot är värre. Värre än någonsin. Man lever för att låtsas vara glad. Försöker fortsätta som vanligt... Trots att man är hur trasig som helst innuti.
Det kommer ta ett bra tag för mig att ta mig ur det här. För även om jag vet att situationen inte går att förändra just nu, så hoppas jag. Jag tror definitivt att allt sker av en anledning. Men jag kan inte sluta hoppas helt...
Jag har några att tacka för att jag ens orkar slå upp ögonen på morgonen och det är främst A. Mitt största stöd. Hela familjen Berg, tack för att jag alltid är välkommen. Slynan och Åsman, två vänner som är helt ovärdeliga. Förlåt att jag tröttar ut er med mitt filosofiska kärleksbabbel, men faktum är att jag skulle inte orka utan er.
M, mitt liv skulle vara tomt utan dig. Tack för att du är min vän, även om vi inte är det vi var. Du lyckades med något ingen gjort förut. Du ska veta att jag försöker...
Ja, gott folk. Sånt här rör sig i mitt huvud dagarna i ända. Hope you don't mind, för en stund i alla fall. Underbara, glada Liin har bara lite semester. Hon är snart tillbaka, hi!